mamarama

Jag har haft utbildning i hälsofrämjande ledarskap för ett handfull chefer. Vi har samtalat om vad ett hälsofrämjande förhållningssätt är och hur man kan använda Antonovskys idéer om KASAM (känsla av sammanhang) som ett verktyg till att förstå och arbeta med sina medarbetare och skapa välbefinnande både för individen (hälsa) och organisationen (lönsamhet).

Vi hade väldigt öppna och hjärtliga diskussioner och jag gick lätt i hjärtat därifrån. Dock är jag väldigt trött nu, som jag ofta blir efter en utbildning och ser fram emot att somna tidigt och ta en kortare arbetsdag imorgon.

Dagens lästips! Salutogent ledarskap- för hälsosam framgång (Anders Hanson)

Jag kände mig pigg idag så jag gick till jobbet. Jag har dock känt mig lite yr i huvudet när jag suttit och förberett en utbildningsinsats jag ska ha senare i veckan. Det var skönt att gå från jobbet och sätta sig på bussen till lilla dotterns dagis.

22 min vila. Ett äpple. Stirra ut genom fönstret.

Jag möttes av en glad och varm kram. "Mamma! Mamma kommer!"
Vi tog bussen hem, tog en promenad till stormarknaden för att köpa färsk fisk. Vi ställde vagnen utanför affären och tog en av kundvagnarna med en minibil framtill. Lilla dottern hoppade glatt in. Vi svischade fram mellan rader av mat, en gratisbanan, lite fisk.

"Vill du ha en glass?" Frågade jag lilla dottern när vi lämnade kundvagnen.
"Piggenin!" (Dvs piggelin)
Hon stod stilla tålmodigt i kön till att betala glassen. Vi gick ut och satte oss på en plåtlåda. Åt glassen långsamt. Tittade på alla som gick förbi. Då hände det.

Lycka.

Lycka i att vara i nuet, sitta på en liten plåtlåda bredvid min älskade dotter som fyller 2 år om en månad, äta på en Piggelin och titta på människor i tystnad med varandra.

Livet är vackert när man stannar upp och lyssnar, tittar, smakar, luktar och känner.

Jag har inte så mycket att säga mer än att jag fortfarande är hängig, trött, sjuk och tung. Tyvärr har jag dragit ner lilla dottern i hålet så nu har hon också 39 graders feber. Men hon har inte riktigt fattat det, hon gick upp kl 5 och ville baka en kaka.

Jag är evigt tacksam för min mamma som är här och tar hand om oss då maken är ute på vift. Just nu står hon och steker pannkakor!
Älskar dig mamma!

http://instagram.com/p/dZKn-HMG_g/

Jäkla skit!
Jag som har premiär på jobbet med ett nytt nätverk imorgon. Det är tur att jag har så kompetenta kollegor som löser det utan problem. :)
Men nu ligger jag här med 39 graders feber och tycker synd om mig själv...

Åh vad det är kass att känna sig krasslig. Jag fryser, har ont i halsen, tung och kliig i hela kroppen. Ibland blir det inte mer och har jag tur vaknar jag pigg som en lärka imorgon.

Vi får väl se...

I helgen var vi på bröllop. Magiskt med bröllop. Tårarna rann ner för mina kinder när våra vänner tågade in i den lilla skärgårdskyrkan i Hamburgsund. Det är så vackert och naket att se två människor stå inför högre makter och lova att göra sitt bästa för att finnas där för varandra och dela livets glädjeämnen och sorger ihop. Att gifta sig är som att svara på den slutgiltiga fråga-chans-lappen fast det finns ingen ruta för kanske, som för övrigt var riktigt ruttet när man fick i kryssad tillbaka.

Det var en vacker dag som prickades in mellan två regndagar. När våra vänner kom ut på kyrktrappan med solen i håret korkade vi upp såpbubblorna och blåste på dom. Jag älskar såpbubblor!

En härlig middag senare som bjöd på massa skratt och sköna historier så hade jag lärt känna våra vänner ännu bättre. Det är härligt med bröllop, att få se in i brudparets tidigare liv via berättelsen av människor som älskar dom.

Efter festen åkte vi tillbaka till hotellet i Fjällbacka och småsnackade till sent på natten. Kl 04 drog jag ut besökarna ur brudparets rum. Några timmar bröllopsnatt behöver man ju få.

När vi dagen efter hämtade vår lilla dotter hos brorsan med familj hade hon lärt sig att hoppa och i luften snurra nästan ett helt varv på studsmattan, och göra bakåtkullerbytta. Vår lilla nästan 2-åring hade utvecklats 3 månader på 1 dygn. Vilka kusiner...

Det är helt strålande. Tre hela dagar tillsammans med lilla dottern med start i tisdags på den nya förskolan och sen är det dags att lämna. Jag är med i alla moment och finns där för henne när hon vill och behöver mig. Det som är mest fantastiskt är att jag som förälder får möjlighet att skolas in också. Med 2-veckors inskolning kommer man in lite duttar här och där och får egentligen inte riktigt känsla för hur en dag ser ut. Vi har testat det med och det känns mer som att långsamt dra av ett stelt plåster.

Imorgon är det dag tre och på fredag är det dags att lämna och gå till jobbet. Redan idag vågade hon sig iväg på små avstickare för att leka med barnen eller tvätta händerna med fröken. Hon åt bra och sov gott. Jag fick väcka henne när hon sovit över två timmar. Vi skulle gå hem...

Mammahjärtat klappade lite extra hårt när hon äntligen vågade sätta sig i soffan med de andra barnen för att läsa en bok. Hon pratade lite med flickan som satt bredvid henne. Därefter lyfte flickan sin lilla hand mot dottern och klappade henne försiktigt på kinden och lade sedan armen om henne. Två små kompisar i en blå soffa på dagis.

Det var precis lika magiskt och spännande som jag minns det från lågstadiet, om inte ännu mer!

Jag tog chansen när jag och lilla dottern skulle spendera hela helgen med kusinerna och göra en heldagsutflykt. Jag var så peppad att jag redan kvällen innan riggade frukost à la ägg&baconmuffins (tack Anna för idén) och kokade pasta till pastasalladen.

Genom att hjälpas åt med packningen på morgonen kom vi iväg i tid och med siktet mot Alingsås och därefter Antens stationsväg. Vi kom fram 20 min innan det gamla ångtåget skulle gå och jag gick in och köpte biljetter. Barnen stod som ljus på utsidan.
http://instagram.com/p/c7MosDMG_6/

Vi hoppade på i en gammal vagn och fick en hel kupé för oss själva. Tåget ryckte till och satte fart. Lukten av eldad kol var frän i näsborrarna och när regnet plötsligt öste ner var det en kraftfull effekt till ånga, rök, gamla säten och vacker natur med utsikt hela tiden mot sjön Anten.
http://instagram.com/p/c7M180MGwR/

När vi kom fram till Gräfsnäs slutade det plötsligt regna och solen kom fram. Vi tog oss in i slottsparken och hittade ett gammalt ihåligt träd, som barnen undersökte noggrant. Undertiden packade jag upp pastasalladen och chokladmjölk på en stubbe i solen som fick agera bord.
http://instagram.com/p/c7MVwFsG_a/

Efter lunchen tog vi oss ner till badplatsen för att ta oss ett dopp. Efter lite övertalande slet även jag av mig kläderna och badade i underkläder. Lilla dottern hoppade från bryggan rakt i min famn. Det började dugga lite lätt och vi hann inte ens tillbaka till kläderna innan regnet öste ner igen, på kläderna. Jag fick ta på mig blöta regnbyxor utan underkläder. Barnen skrattade gott åt mig när de klistrade fast sig på bakdelen. Vi bestämde oss fort för att åka rälsbussen tillbaka och snabbade oss tillbaka till tågstationen.

Väl tillbaka i Anten bytte vi till torra kläder och tog en sväng in till museet. Där kunde vi klättra upp i lok, vagnar och köra tågbana. En kopp kaffe senare och jag var redo att åka hemåt. Vi bestämde i bilen att vi ska åka tillbaka nästa sommar, fast denna gång när det är fint väder. Då ska vi gå på upptäcktsfärd i slottsruinen!

Vi har en massagestol på jobbet. Den är perfekt att hoppa i när jag är trött, behöver en paus, ska ladda upp eller har paltkoma. 15 min går väldigt fort och jag blir alltid förvånad när tiden är slut. Var det allt?

Massagestolen står inne i ett av våra testrum bakom en skärmvägg av trä och jag får hejda mig för att inte slänga mig I den när jag testar konditionen på en kund.

http://instagram.com/p/cytbz0sG3v/

Jag gillar att dricka te, på morgonen och på kvällen. Det har blivit som en ritual att vakna och komma till ro.

Jag har precis hämtat hem mitt favoritte från Gotland. Och även köpt ett par nya smaker. Dessutom har jag hittat fina vita keramikkoppar drejade av en kvinna i Lickershamn norr om Visby.

Min lilla dotter har börjat göra mig sällskap. "Också dricka te. Bamsemugg hälla i den." Hon vill dricka te i sin tvåörade plastmugg med Bamse på.

Vi är alla olika och lika.

Det här är Mamarama.
Hon är glad nästan jämt.
http://instagram.com/p/cw4ljuMG3b/

Men ibland är Mamarama tvärtemot.
Då är hon arg, sur eller ledsen.
http://instagram.com/p/cw4rzVsG3k/

När Mamarama tycker att Max är snäll får han låna hennes nalle.
http://instagram.com/p/cw5FmCMG4Z/

Mamarama tvärtemot tycker att Max är dum. Då får han inte låna hennes nalle.
http://instagram.com/p/cw5XwZMG46/

Fri tolkning från fantastiska Emma Tvärtemot av Gunilla Wolde.
Originalet:
http://instagram.com/p/cw4OoGMG2k/
http://instagram.com/p/cw4ToHsG2v/

Ibland kan jag vara så småsint, snål och missunnsam. Det kan vara de gånger då vi har haft en natt med många vakna stunder och jag prioriterar att komma exakt i tid till jobbet istället för att låta min man sova de extra minuterna han ber om, trots att jag har ett flexkonto som snart spricker. Det kan vara när min dotter vill äta upp min glass också när hon ätit upp sin egen, men jag säger nej för att jag tycker vid stunden att jag minsann också har rätt till en glass trots att jag hellre äter ett äpple. Det kan vara att jag länge suktat efter att resa till en speciell plats men väljer att vara hemma eller väljer ett billigare alternativ trots att jag har alla resurser som behövs för att få drömmen att bli levande.

Det är skönt att bikta sig.
Förlåt mig universum/den gudomliga kraften/moder jord och mig själv för de gånger då jag varit småsint, snål eller missunnsam mot mig själv eller andra. Idag försöker jag att göra annorlunda.

Nu har forskare i Nederländerna forskat fram konstgjort kött i laboratorie. En av anledningarna är enligt Metro att köttproduktionen är mycket resurskrävande och leder till stora utsläpp av växthusgaser. Kanske till och med att vegetarianer kan tänka sig att äta detta plastkött funderar professor Mark Post som ligger bakom det hela.

http://instagram.com/p/cqk660sG89/

Faktum är att det får mig att bli lite mer motiverad att äta mindre kött.

Jag sitter på en McDonaldsrestaurang och har stoppat i mig ägg och bacon och pannkakor efter morgonsimningen. Jag tänkte att jag lika gärna kan sitta här och läsa genom material till en föreläsning jag ska ha i hälsofrämjande ledarskap.

Jag blickar in över kassan och bänkarna där medarbetarna svänger ihop mackor och annat. Genom rummet skär ljudet av den långa smala unga mannen som står i kassan.

"NÄ jag kan inte komma nu, jag har gäster!"

Två kvinnor står och beställer och mannen som 5 min tidigare gick runt och visslade högt och beordrade medarbetarna det ena och det andra inger ett överkäckt och inövat servicebeteende med stark försäljningsinriktning.

"Du har möjlighet att lägga till ett tillbehör till din frukostmeny för 10kr"

Hälsofrämjande ledarskap utgår ifrån en nyfikenhet och kärlek till människor och hennes sammanhang. Det som är den svåraste utmaningen är att lägga vårt eget ego åt sidan, vårt intresse att stärka vårt eget värde, tillgångar och sociala status och istället bry mig om detsamma hos den som står framför mig. Visa uppskattning och leta efter det som motiverar.

Nu började det regna, jag är motiverad att sitta kvar.

Igår kom jag hem från semestern och självklart undrade jag om tomatplantorna klarat sig utan vatten i 5 dagar.

Jag möttes av ganska välmående plantor MEN med inneboende
http://instagram.com/p/cmIufhMG0x/

Jag surfade runt och förstod att det var något som kallades tomatlarv eller grönsaksfly. Det är en larv som till en början är liten och livnär sig på bladen och käkar tydligen gärna både det ena och det andra. Tids nog växer den hejdlöst och utvecklas till en fjäril.
http://instagram.com/p/coPx9ZMG8h/

De flesta bloggare som skrivit om dess larver tycker det är bäst att skaka bort tom och sedan mosa dom. Det tycker jag låter lite taskigt.

Aftonbladet tycker att man ska göra "stekta gröna tomatlarver"
http://www.aftonbladet.se/temamiljo/article11427639.ab

Jag vet inte... En larv har ätit sig halvvägs genom en tomat, han kan gott fortsätta. :)

I dagens GP Debatt skriver Eric Bertholds överläkare på Skaraborgs sjukhus i Skövde om hur bedrövad han är att hans specialistsjuksystrar på strokeenheten har så dålig ingångslön (21 700kr) och löneutveckling (24 000kr efter 11 år och 15 extra högskolepoäng)

Jag håller verkligen med Eric, det är ju inte klokt! Dessa människor som vårdar, tröstar och rehabiliterar långa dagar och nätter i ett yrke som ständigt skriker efter fler anställda och alltid är underbemannade.

På GP:s framsida är en bild på två glada nyexade syrror som flyttat till Oslo istället eftersom personaltätheten är bättre och lönen 10 000 kr mer i månaden. De valde bort Sahlgrenska eftersom de inte kunde förhandla upp ingångslönen till 24 000kr som var målet i sjuksköterskeupproret 2011.

Eric Bertholds avslutar sitt debattinlägg "Högre ingångslöner men framförallt bättre löneutveckling för sjuksköterskor inom alla specialiteter behövs i Sverige om vi vill behålla en högkvalitativ och patientsäker vård. Anser våra beslutsfattare att vi inte har råd med det bör de meddela vad som skall prioriteras bort och stå för det, istället för att fortsätta utfästa allehanda vårdgarantier och andra löften om god, patientsäker och lättillgänglig vård dygnet runt för alla"

Jag undrar om Eric Bertholds (inkomst av tjänst 2012: 949 900 kr ca 80 000kr/mån) är redo att prioritera bort lite av sin egen lön för att sköterskorna ska få en skälig ingångslön?