Kanelbullar
Klockan visar 19.30 när det ringer på dörren. "Vem kan det vara?" Undrar jag såklart eftersom jag inte väntar besök. Skit också! Jag hade glömt bort att jag och lilla dottern skulle ner och fika med en granne kl 18.30.
"Hej jag ville bara se så inget har hänt er" säger vår granne som är pensionär sen ett par år tillbaka och go som få.
Ändrade planer... Grannen hämtar upp fikan, varsin kanelbulle och en clementin till lilla dottern. Jag sätter på kaffe och sen sätter vi oss vid köksbordet och kollar på vår gamla laptop som grannen ska få ärva.
Grannen har inte använt en dator sedan 2003, så vi tittar genom de mest viktiga funktionerna. Powerknappen, enkel- och dubbelklick, hur sätter man i och tar ur en cd, hur man öppnar wordpad och slutligen hur man stänger av.
Dottern hade dock somnat redan, så hon får äta sin clementin till frukost.
Gräsänka
I en vecka är maken utomlands och jag och lilla dottern med hjälp av farmor/mormor vaktar hushållet.
Jag ska passa på att göra det där jag så sällan gör annars: kolla på tv, äta godis, ta ett skumbad, gå och lägga mig supertidigt (det brukar jag i och för sig göra).
Det är lite oroväckande att jag är supertrött, lite frusen och har ont i halsen. Jag har gurglat med saltvatten och ska lägga mig snart, så kanske det går över.
En dag med energi
Plötsligt hände det.
Jag vaknade pigg och utvilad (tack mamma för att du tog nattvakten med lilla dottern). Jag gick till jobbet och kände att jag hade så mycket energi att jag nästan sprack.
Jag satt på ett internt möte kring en kund och var så drivande, på och full av idéer att jag bad om ursäkt till min kollega som ledde mötet efter. "Jag har så mycket energi idag. Jag hoppas inte jag var för pushig." Det var som tur var ingen fara. :)
Det var ju så underbart väder. Blå himmel och krispig luft. Jag gick ut en sväng på lunchen. Fick inte det sedvanliga energidroppet efter lunch.
http://instagr.am/p/U00E2dsG_8/
Nu kommer finalen... Jag jobbade en hel arbetsdag (!) OCH hade gott om energi när jag kom hem! Det har inte hänt på över 1,5 år pga föräldraledighet och lång sjukskrivning på det.
Nu får vi se hur denna dag slutar.
Scrolla sin smartphone
Det är isigt kallt ute. Eller som en god vän sa idag: "det är krispigt väder". I väder som detta tar man inte ostraffat av sig vantarna.
Så hur göra när jag står på spårvagnshållplatsen och vill läsa texten längre ner i ett mail?
Alt 1. Ta av vanten. (Är ju redan uteslutet)
Alt 2. Vänta att läsa vidare tills spårvagnen kommer (vänta?)
Alt 3. Scrolla med nästippen (och se ut som en fullkomlig idiot)
Gissa vad jag valde? :)
Stockholm igen
Det slog mig på morgonens tåg upp till Stockholm att det finns få ställen där det är tyst och lugnt och mobiltelefoner är bannlysta (i alla fall ringsignaler).
Den tysta avdelningen på tåget är en liten stund i retreat. Tack SJ och medresenärer! :)
...mynnade ut i trött
Irritationen jag kände när jag vaknade har under dagen ersatts mer och mer av trötthet. Jag noterade under mina fyra månader av sjukdom att ilska och irritation ofta låg som ett lock över tröttheten när jag hade svårt att acceptera att jag var just trött.
Så nu har jag packat ihop mig och åker hem med jobbdator och telefon. Ska hoppa i mjukisbyxor och läsa in lite saker jag inte hinner annars. Allt känns bättre i mjukisbyxor och en varm kopp te. :)
Ny modeblogg
Jag kom just på världens idé! Varför inte starta en ny modeblogg för modemässigt efterblivna. Såna som jag!
Jag ser det etiska dilemmat att i smygfota medmänniskor med annorlunda intresse eller ointresse i kläder och lägga upp på en blogg. Men tanken är intressant.
Irriterad och jagad
Idag har jag vaknat irriterad, jagad och oerhört spänd. Såna här dagar är det ju lätt att läcka över irritationen på människor runt omkring.
Jag ska se om jag kan acceptera känslan som den är. Helst vill jag ju bara banka näven i något lagom hårt, men det gör ju bara ont.
För att citera en klok person i min närhet: Om jag inte kan hjälpa andra, ska jag i alla fall försöka att inte skada.
Skada kan man ju göra med både tanke, ord och handling. Så jag gör ett försök att vara lite tystare och passiv än vanligt. Någon gång går det ju över av sig självt.
Lägga mig tidigt
Nu är jag snäll mot mig själv som tar mig i kragen och går och lägger mig. Jag är såååå trött.
Tack Malmö för ett mysigt dygn!
Ett nytt nuläge
Jag har bestämt mig för att inte sätta upp ett mål med min träning. Det är nog första gången jag gör på detta sättet. Under alla år har jag satt upp inspirerande mål och sen gjort en lämplig handlingsplan för att nå målet.
Nu har jag efter fyra månaders sjukdom och under den tiden mestadels varit sängliggandes kommit i en fysisk form som jag inte var beredd på. Jag orkar numer med vardagen och det är jag oerhört tacksam för. Jag orkar leka med min dotter, fixa med hemmet och sedan årsskiftet testar jag att jobba heltid igen. Det som det finns väldigt lite utrymme för är träning. Det jag däremot har märkt är att det går bra att promenera ibland, typ 30 min rask takt. Dock går det inte att göra varje dag.
Jag får ta det lite mer som det kommer, hushålla med mina resurser och göra det som jag mår bra av.
Godnatt Malmö
Nu har jag allt busat tillräckligt när jag går och lägger mig såhär sent.
Fick möjligheten att äta middag med goda vänner på Malmös hetaste ställe just nu- Grand. Alltid kul att höra det senaste. Eurovision händer här i maj och det är något som det buzzar kring.
Imorgon blir det frukost med en annan god vän innan jag åker hem igen. Då håller vi tummarna att internätet funkar bättre dvs alls.
Inget internet på bussen
Med förhoppning om att kunna luta mig tillbaka i en fluffig fåtölj och kolla på film på paddan via Netflix medan jag susade ner till Malmö valde jag Bus4you.
Men nej mina kära vänner... Dagens I-landsproblem: inget nät- ingen mysig filmstund för mig.
Jag lyssnar istället på musik och kollar ut på träd, hus och åker. Det är okej också. Kanske sova lite... :)
Effekter av att träna med infektion och/eller träningsuppehåll
I samband med att jag insjuknade i den höga febern som inte ville ge med sig hade jag troligtvis en pågående infektion, jag tränade åtta högintensiva träningspass på två dagar och dessutom var jag oavsett pågående infektion eller inte, inte i närheten av att vara i den fysiska form efter graviditeten att göra den typen av träning.
Nu under hösten har jag lärt mig viktiga läxor som jag bara förstod på en teoretisk nivå. Typ att man inte ska träna med infektion i kroppen och att man ska träna på den nivån man befinner sig. jag har börjat höra i min närhet fler och fler som "drabbas" av liknande saker.
Igår satt jag och pratade med en kollega som i 15- årsåldern pressades att orientera i skolan för att inte få sänkt betyg. Resultat? Vaknade med halva kroppen förlamad dagen efter och hon fick sitta i rullstol sex månader. Läkarna kopplade aldrig ihop de två och kunde inte hitta något fel på henne.
I veckan lade en instruktörskollega ut ett inlägg på Facebook där hon frågade om det var någon annan som hade haft erfarenhet av feber i samband med att de tränat för hårt? Skrämmande många av hennes kontakter inkl mig själv svarar att de upplevt just det i samband med återgång till träning efter graviditet.
På tex Flashback finns trådar om människor som varit med om samma sak. Konstiga saker som händer med kroppen när de pressar sig lite hårdare än vanligt, i samband med infektion och återgång från träningsuppehåll.
Hur vanligt är det här egentligen? Finns det någon kunskap hos vår läkarkår? Hur ofta kommer det in människor till sjukvården med oförklarliga symptom som skulle kunna gå och härleda till för hård träning i samband med infektion och/eller träningsuppehåll?
Min lärdom är att aaaaaldrig mer träna med infektion i kroppen! Och lova mig själv att bara göra det som min kropp är tränad till/redo för att göra.
Dvs sluta använda min mentala kapacitet att pressa min stackars kropp när det inte är livsnödvändigt.
Hoppas du också vill vara snäll mot dig!
Liten sovmorgon
Ljuvligt är livet när man kan sova en halvtimme extra eftersom nana (farmor enligt lilla dottern) sover över.
Lika ljuvligt är det att busa i sängen och bygga koja med täcket innan vi äter frukost. :)
Yr i mössan och glad
Nu är jag påväg hem igen från Stockholm. Utbildningen har varit super och jag är motiverad att sätta in mig i detta nya nu när jag kommer hem igen.
Jag försökte genomföra ett videosamtal med mannen och lilla dottern när jag precis gått på tåget. Det gick inget vidare. Telefonen kopplade ner hela tiden och dottern blev ledsen av att se mamma på en skärm. Längtar efter att komma hem och pussa på henne när hon sover.
Jag noterade ett lustigt behov här uppe. Det verkar finnas ett behov att tjäna in tid på tunnelbanan genom att under tågfärden vandra genom tågets alla vagnar för att landa i "rätt sida" av tåget beroende på vilken uppgång man önskar använda till att komma till marknivå igen. Jag fnissade lite när jag försökte visualisera samma beteende på spårvagnarna i Göteborg. Hepp så tjänade jag tio meter! Man kommer ju liksom bara ut på en hållplats mitt på gatan.
En härlig dag i Stockholm
Utbildning i Stockholm stod på programmet. Utbildning i ett koncept som jag ska få möjlighet att jobba i som är helt fantastiskt och arbetssättet jag drömde om när jag började som hälsoutvecklare.
Jag passade på att träffa en vän för lite middag och efterföljande livlig konsert med Fire! Orchestra på Södra Teatern. Något frusen gick jag tillbaka till hotellet och via krogen i bottenvåningen blev jag en tallrik med fish 'n chips rikare. Jag tappade upp ett varmt bad, smaskade i mig maten och har legat i badet och njutit av ljuva toner av Cat Powers.
Helt plötsligt blev jag sugen på att dela med mig av min dag. Nu ska jag sova! Utan att bli väckt mitt i natten och gå upp och stoppa in napp eller göra välling. Men jag får villigt erkänna att jag saknar min lilla tös. Det är tufft att vara från henne hela dagarna nu när jag börjat jobba igen.
