Yr i mössan och glad
Nu är jag påväg hem igen från Stockholm. Utbildningen har varit super och jag är motiverad att sätta in mig i detta nya nu när jag kommer hem igen.
Jag försökte genomföra ett videosamtal med mannen och lilla dottern när jag precis gått på tåget. Det gick inget vidare. Telefonen kopplade ner hela tiden och dottern blev ledsen av att se mamma på en skärm. Längtar efter att komma hem och pussa på henne när hon sover.
Jag noterade ett lustigt behov här uppe. Det verkar finnas ett behov att tjäna in tid på tunnelbanan genom att under tågfärden vandra genom tågets alla vagnar för att landa i "rätt sida" av tåget beroende på vilken uppgång man önskar använda till att komma till marknivå igen. Jag fnissade lite när jag försökte visualisera samma beteende på spårvagnarna i Göteborg. Hepp så tjänade jag tio meter! Man kommer ju liksom bara ut på en hållplats mitt på gatan.
Belöna dig för ett förträffligt föräldraskap!
För ett par månader sedan införde vi "15 min om dagen" hemma. Detta innebär att alla i hushållet (dvs min man och jag, vår dotter är lite för liten än med sina 9 månader) ska lägga minst 15 min om dagen på hushållssysslor. Det spelar inte så stor roll vad man gör; slänger sopor, diskar, tvättar, viker tvätt, dammsuger, dammtorkar osv. Det som spelar roll är att man gör något som förbättrar hemmet lite grann så det inte fullständigt förfaller på två dagar. Detta har jag nämligen märkt är fullt möjligt när man är hemma och är föräldrarledig. Blöjhinken fylls, maten på matbordet står kvar för att det inträffar någon slags krissituation (typ akut trötthet) hos min lilla tjej och vi måste gå ut eller att tvätten bara viks till hälften för att sen är det dags att byta blöja, laga mat osv.
Det som är det allra härligaste med vår överrenskommelse är att vi inte behöver lyckas varje dag eller vecka, MEN om vi tar oss i kragen och verkligen försöker det där lilla extra för att hålla näsan över vattenytan så får vi belöna oss själva med något. Det är trots allt så att det där med föräldrarskap är en stor konst som alltid bör belönas.
Denna veckan har varit en stor utmaning. Min man håller på att avrunda på jobbet för att kunna gå på föräldrarledighet i sommar och höst, vi planerar för en stor fest i juli och jag insåg att min deklaration för min enskilda firma skulle vara inne idag (fredag). Arbetsfördelningen blev att jag fick gå upp med vår morgonpigga lilla tös varje morgon för att min man skulle kunna sitta och jobba på kvällarna/nätterna med min bokföring, plus att han har häcken full på jobbet. Dessutom fick jag rodda med festen och hålla ordning på hushållet själv.
Jag lovade mig själv i början på veckan. "Om jag håller hushållet under någorlunda kontroll (det innebär bara att jag ska se en del av diskhon, inte att den ska skina och att tvättkorgen går att stänga, inte att den är tom), ser till att både jag och min dotter får mat i oss och löser det som behöver fixas med festen just nu; så ska jag köpa mig en bit prinsesstårta på fredag för att fira att jag är en supermamma.
Nu sitter jag här och skriver, det är fredag, min dotter ligger och sover och jag har precis glufsat i mig en bit prinsesstårta. Livet är bra härligt ibland!
(Min man lyckades bli klar med bokföringen också, så han blev belönad med en riktigt god chokladboll!)
Det som är det allra härligaste med vår överrenskommelse är att vi inte behöver lyckas varje dag eller vecka, MEN om vi tar oss i kragen och verkligen försöker det där lilla extra för att hålla näsan över vattenytan så får vi belöna oss själva med något. Det är trots allt så att det där med föräldrarskap är en stor konst som alltid bör belönas.
Denna veckan har varit en stor utmaning. Min man håller på att avrunda på jobbet för att kunna gå på föräldrarledighet i sommar och höst, vi planerar för en stor fest i juli och jag insåg att min deklaration för min enskilda firma skulle vara inne idag (fredag). Arbetsfördelningen blev att jag fick gå upp med vår morgonpigga lilla tös varje morgon för att min man skulle kunna sitta och jobba på kvällarna/nätterna med min bokföring, plus att han har häcken full på jobbet. Dessutom fick jag rodda med festen och hålla ordning på hushållet själv.
Jag lovade mig själv i början på veckan. "Om jag håller hushållet under någorlunda kontroll (det innebär bara att jag ska se en del av diskhon, inte att den ska skina och att tvättkorgen går att stänga, inte att den är tom), ser till att både jag och min dotter får mat i oss och löser det som behöver fixas med festen just nu; så ska jag köpa mig en bit prinsesstårta på fredag för att fira att jag är en supermamma.
Nu sitter jag här och skriver, det är fredag, min dotter ligger och sover och jag har precis glufsat i mig en bit prinsesstårta. Livet är bra härligt ibland!
(Min man lyckades bli klar med bokföringen också, så han blev belönad med en riktigt god chokladboll!)
Sköna söndag
Jag fick lite sovmorgon i morse såhär dagen efter min fars födelsedagsfirande. Frukost med familjen och sen bar det av hemåt. Jag gjorde ett stort ryck att försöka städa medan min man var ute och promenerade med vår dotter. Nästa vecka tänker jag införa "en kvart om dagen"-städning igen så kommer det hålla sig.
Dagens rörelse
* intensiv städning 120 min
Power of light
Jag har sedan september inte fått förutom en handfull undantag sova längre än 3 timmar i stöten under natten eftersom min dotter vaknar och behöver pysslas om. Innan jag fick barn har jag varit helt besatt av sömn. Om jag inte fick mina 7-8 timmar/natt så skulle jag inte klara dagen. Och det gjorde jag heller inte så bra (självuppfyllande profetia). En sak som har slagit mig är att jag under denna höst och vinter inte varit i närheten så trött som jag brukar vara annars i februari trots konstant sömnbrist. Jag har självklart funderat på vad detta kan bero på.
Så gott som varje dag är jag ute i dagsljus minst 1-2 timmar och går promenader eller transporterar mig mellan olika aktiviteter. Detta är något som jag inte har haft möjlighet till sedan jag började skolan i första klass. I vanliga fall går jag till jobbet när det är mörkt och går därifrån när det är mörkt. Det dagsljus jag får är den jag lyckas stjäla på lunchen och på helgen. Så med andra ord kan man tanka sig full med energi från solen trots att det är molningt.
Jag har börjat göra saker och ting i en lite mer lugn och avslappnad takt. Klockan och kalendern har alltid styrt mig och jag har haft en mental bild av hur min vecka ser ut timma för timma. Under de år då jag tränade som mest var det helt avgörande för att få ihop min träningsvecka och har hängt med som en dålig ovana in i arbetslivet. Från slutet av augusti och fram tills för en vecka sen har jag inte haft en kalender. Jag har max haft en sak att komma ihåg varje dag och jag har inte heller velat boka in något mer än så. Jag har också blivit bättre på att prioritera lugn framför att till varje pris hinna med det jag sagt till mig själv att hinna. Då jag tar det lugnt är även min dotter lugn.
Jag har även med min dotter lärt mig att skifta från "att göra" till "att vara". Alla år av produktivitetsskapande och att vara nyttig sätter sig såklart i systemet och det har tagit ett par månader innan jag kunnat acceptera att även sitta med min dotter sovandes i famnen är att göra något viktigt. Då jag följer hennes rytm och är mer närvarande i det som sker just nu om det så är att byta en blöja så skapar närvaron i sig energi.
Självklart förstår jag att det även beror på hormoner. Kvinnans kropp är troligtvis skapt för att orka vara uppe på nätterna och ta hand som sitt barn ett par månader innan det kan äta annan mat. Så någon dag går säkert de hormonerna ur kroppen och då ska jag berätta hur det känns. =)
Dagens rörelse
* Promenad 90 min
Så gott som varje dag är jag ute i dagsljus minst 1-2 timmar och går promenader eller transporterar mig mellan olika aktiviteter. Detta är något som jag inte har haft möjlighet till sedan jag började skolan i första klass. I vanliga fall går jag till jobbet när det är mörkt och går därifrån när det är mörkt. Det dagsljus jag får är den jag lyckas stjäla på lunchen och på helgen. Så med andra ord kan man tanka sig full med energi från solen trots att det är molningt.
Jag har börjat göra saker och ting i en lite mer lugn och avslappnad takt. Klockan och kalendern har alltid styrt mig och jag har haft en mental bild av hur min vecka ser ut timma för timma. Under de år då jag tränade som mest var det helt avgörande för att få ihop min träningsvecka och har hängt med som en dålig ovana in i arbetslivet. Från slutet av augusti och fram tills för en vecka sen har jag inte haft en kalender. Jag har max haft en sak att komma ihåg varje dag och jag har inte heller velat boka in något mer än så. Jag har också blivit bättre på att prioritera lugn framför att till varje pris hinna med det jag sagt till mig själv att hinna. Då jag tar det lugnt är även min dotter lugn.
Jag har även med min dotter lärt mig att skifta från "att göra" till "att vara". Alla år av produktivitetsskapande och att vara nyttig sätter sig såklart i systemet och det har tagit ett par månader innan jag kunnat acceptera att även sitta med min dotter sovandes i famnen är att göra något viktigt. Då jag följer hennes rytm och är mer närvarande i det som sker just nu om det så är att byta en blöja så skapar närvaron i sig energi.
Självklart förstår jag att det även beror på hormoner. Kvinnans kropp är troligtvis skapt för att orka vara uppe på nätterna och ta hand som sitt barn ett par månader innan det kan äta annan mat. Så någon dag går säkert de hormonerna ur kroppen och då ska jag berätta hur det känns. =)
Dagens rörelse
* Promenad 90 min
