mamarama

Det är helt strålande. Tre hela dagar tillsammans med lilla dottern med start i tisdags på den nya förskolan och sen är det dags att lämna. Jag är med i alla moment och finns där för henne när hon vill och behöver mig. Det som är mest fantastiskt är att jag som förälder får möjlighet att skolas in också. Med 2-veckors inskolning kommer man in lite duttar här och där och får egentligen inte riktigt känsla för hur en dag ser ut. Vi har testat det med och det känns mer som att långsamt dra av ett stelt plåster.

Imorgon är det dag tre och på fredag är det dags att lämna och gå till jobbet. Redan idag vågade hon sig iväg på små avstickare för att leka med barnen eller tvätta händerna med fröken. Hon åt bra och sov gott. Jag fick väcka henne när hon sovit över två timmar. Vi skulle gå hem...

Mammahjärtat klappade lite extra hårt när hon äntligen vågade sätta sig i soffan med de andra barnen för att läsa en bok. Hon pratade lite med flickan som satt bredvid henne. Därefter lyfte flickan sin lilla hand mot dottern och klappade henne försiktigt på kinden och lade sedan armen om henne. Två små kompisar i en blå soffa på dagis.