Grattis till mig...

... som idag avverkade den längsta promenaden på oerhört länge. Det kan vara 6 månader sedan jag tog mig till fots så långt! Jag har känt mig stark de senaste två veckorna och därmed har jag långsamt kunnat öka på sträckan på mina promenader. Idag tog jag mig 4,83 km på 44 min!

Jag var lite modig som valde tidpunkten att prova gränsen när jag var påväg till en kund för en föreläsning. :) Jag gick trots allt längs spårvagnssträckan så det var bara att hoppa på när jag själv kände för det.

För första gången sen jag varit sjuk ser jag att det ljusnar framme vid horisonten. Det kanske trots allt kommer en tid då jag kan börja träna med ansträngning igen?
 
Du kan följa mina träningspass på funbeat.se. Sök efter Carolin Wilhelm. :)

Lycka!

Ett nytt nuläge

Jag har bestämt mig för att inte sätta upp ett mål med min träning. Det är nog första gången jag gör på detta sättet. Under alla år har jag satt upp inspirerande mål och sen gjort en lämplig handlingsplan för att nå målet.

Nu har jag efter fyra månaders sjukdom och under den tiden mestadels varit sängliggandes kommit i en fysisk form som jag inte var beredd på. Jag orkar numer med vardagen och det är jag oerhört tacksam för. Jag orkar leka med min dotter, fixa med hemmet och sedan årsskiftet testar jag att jobba heltid igen. Det som det finns väldigt lite utrymme för är träning. Det jag däremot har märkt är att det går bra att promenera ibland, typ 30 min rask takt. Dock går det inte att göra varje dag.

Jag får ta det lite mer som det kommer, hushålla med mina resurser och göra det som jag mår bra av.


Effekter av att träna med infektion och/eller träningsuppehåll

Jag blickar tillbaka och försöker förstå varför jag blev så sjuk i höst och även hur jag ska förhålla mig till träning då jag upplever det som att min fysiska kapacitet är väldigt låg just nu.

I samband med att jag insjuknade i den höga febern som inte ville ge med sig hade jag troligtvis en pågående infektion, jag tränade åtta högintensiva träningspass på två dagar och dessutom var jag oavsett pågående infektion eller inte, inte i närheten av att vara i den fysiska form efter graviditeten att göra den typen av träning.

Nu under hösten har jag lärt mig viktiga läxor som jag bara förstod på en teoretisk nivå. Typ att man inte ska träna med infektion i kroppen och att man ska träna på den nivån man befinner sig. jag har börjat höra i min närhet fler och fler som "drabbas" av liknande saker.

Igår satt jag och pratade med en kollega som i 15- årsåldern pressades att orientera i skolan för att inte få sänkt betyg. Resultat? Vaknade med halva kroppen förlamad dagen efter och hon fick sitta i rullstol sex månader. Läkarna kopplade aldrig ihop de två och kunde inte hitta något fel på henne.

I veckan lade en instruktörskollega ut ett inlägg på Facebook där hon frågade om det var någon annan som hade haft erfarenhet av feber i samband med att de tränat för hårt? Skrämmande många av hennes kontakter inkl mig själv svarar att de upplevt just det i samband med återgång till träning efter graviditet.

På tex Flashback finns trådar om människor som varit med om samma sak. Konstiga saker som händer med kroppen när de pressar sig lite hårdare än vanligt, i samband med infektion och återgång från träningsuppehåll.

Hur vanligt är det här egentligen? Finns det någon kunskap hos vår läkarkår? Hur ofta kommer det in människor till sjukvården med oförklarliga symptom som skulle kunna gå och härleda till för hård träning i samband med infektion och/eller träningsuppehåll?

Min lärdom är att aaaaaldrig mer träna med infektion i kroppen! Och lova mig själv att bara göra det som min kropp är tränad till/redo för att göra.
Dvs sluta använda min mentala kapacitet att pressa min stackars kropp när det inte är livsnödvändigt.

Hoppas du också vill vara snäll mot dig!

Trött efter träning

Det är inte när man genomför träningspasset som man vet hur det tar på kroppen, det är först efteråt.
 
Imorse när jag vaknade tyckte jag det var en bra idé att dra till simhallen och bara plaska runt lite. Det gick ju så bra igår tänkte jag, och kände samtidigt en viss tvekan. Jag bestämde mig för att låta bli och istället känna efter hur kroppen reagerade på gårdagens träning.
 
Under dagen blev jag tröttare och tröttare och nu är jag inte långt ifrån att krypa till sängen. Om jag har tur klarar jag mig till kl 21. :) Jag har blivit så vis!

Lomma Cup 2012

Tidigt, tidigt söndag morgon var det dags att gå upp. Inte för att klockan ringde utan för att min dotter bestämde sig för att det var morgon kl 4.10. Två timmar senare satt jag i bilen med trevligt sällskap på väg till Lomma och årets uppsättning av Lomma Cup.
Medan solen sken struttade jag runt och försökte väcka mina sega ben från gårdagens strapatser. Min tränare visade mig lottningen. Ingen annan var anmäld i min kategori, så jag fick hoppa in och köra med grabbarna. Min tränare (bl.a. VM 7:a) och en norsk landslagskille stod för motståndet, bredvid två ytterligare killar. Dfter första vändan skulle Endast tre gå vidare till finalomgång och få möjlighet att göra ytterligare två mönster.
Trots såriga ben kändes allt kul och jag njöt av att stå på mattan. Tack vare att jag var trött tog jag det lugnt och stilla och teknikerna kändes stabila. Efter första omgången höll jag på att tappa det fullständigt när jag insåg att jag skulle gå vidare och bronset var säkrat! I finalen njöt jag av att få genomföra två mönster jag aldrig fått tävla med tidigare. Motståndet var utom räckhåll och jag är supernöjd med min prestation.

Göteborgsvarvet 2012

Då är mitt första mål detta året avklarat! Göteborgsvarvet: check!

Jag reviderade min plan innan till att begränsa mig på följande sätt för att orka konditionsmässigt, men framförallt inte göra mig illa:
1. Spring max 2 km i sträck, sen måste du gå 1 km
2. Gå i uppförsbackar och nedförsbackar (läs broar och Säldammsbacken)

Resultatet blev att jag kom i mål, hade ett leende på läpparna hela vägen och är hel men oerhört trött i kroppen. När jag sprang upploppet inne på Slottskogsvallen såg jag att jag faktiskt kunde komma under 3 timmar. Då accelererade jag lite och sluttiden blev 2.59.04. Hela 52 min sämre än min bästa tid tre år tidigare, men sjukt nöjd!

Imorgon kommer utmaning två, Lomma Cup. Tidigt i ottan blir jag hämtad och tävlingen börjar kl 10. Lottningen säger att det blir pyongwon i semi. Blir det final är det Kumgang och sipjin. Härlig lottning och enorm utmaning för såriga löparben!


Träningsappar

Då har jag hittat ett par Träningsappar som jag tänkte dela med mig av:

Sats
Perfekt för att snabbt och enkelt boka och avboka sina klasser och hitta närmaste center när man är ute och reser i annan stad.

Barnvagnsutmaningen
Kul liten App från Nestle som går ut på att utmana sina vänner i barnvagnspromenader. Via gps:en kan du se din runda du gått och hur snabbt. Du får medaljer och erbjudanden. Kopplas automatiskt till Facebook och plockar upp de vänner som också har appen.

Funbeat
Träningsdagbok där du både kan lägga in din träning manuellt eller spela in löparrundan via gps.


Träningsbaksmälla

När jag tävlade som mest så brukade jag då och då råka ut för ett tillstånd ett par dagar efter tävling som jag döpte till tävlingsbaksmälla. Denna känsla av fullständigt urlakad energi både i kropp och sinne när jag hade presterat mitt yttersta och tränat hårt under en lång period.

Jag kom ihåg ett speciellt tillfälle då jag hade varit på EM. Jag hade gjort en enorm prestation när jag tog min medalj med tanke på hösten som varit tuff med skador och dödsfall i familjen. När jag kom tillbaka till mitt dåvarande jobb som säljare på köksavdelningen på IKEA (www.ikea.se) tittade mina kollegor på mig och frågade hur det hade gått?

- Jorå det gick bra, jag tog ett silver, svarade jag något avslaget.
- Men herregud! Grattis! Är du inte glad? frågade mina kollegor glatt.
- Jovisst... svarade jag och gäspade.

Senare den dagen frågade jag min chef om jag inte kunde sitta och lägga beställningar så jag slapp kundkontakt. Helt slut på energi i ungefär tre dagar.

Inte för att jag varit iväg på ett EM nu i helgen direkt, men jösses vilken träningsbaksmälla jag har just nu. Jag var på SatsBaby (www.sats.se) idag och orkade knappt röra mig. Jag har träningsvärk överallt och supertrött.

Inget tillstånd är för evigt... Jag var snäll mot mig själv idag. Nästa vecka är jag återställd!

Dagens rörelse
* SatsBaby 60 min


RSS 2.0