...mynnade ut i trött
Irritationen jag kände när jag vaknade har under dagen ersatts mer och mer av trötthet. Jag noterade under mina fyra månader av sjukdom att ilska och irritation ofta låg som ett lock över tröttheten när jag hade svårt att acceptera att jag var just trött.
Så nu har jag packat ihop mig och åker hem med jobbdator och telefon. Ska hoppa i mjukisbyxor och läsa in lite saker jag inte hinner annars. Allt känns bättre i mjukisbyxor och en varm kopp te. :)
Lägga mig tidigt
Nu är jag snäll mot mig själv som tar mig i kragen och går och lägger mig. Jag är såååå trött.
Tack Malmö för ett mysigt dygn!
Ett nytt nuläge
Jag har bestämt mig för att inte sätta upp ett mål med min träning. Det är nog första gången jag gör på detta sättet. Under alla år har jag satt upp inspirerande mål och sen gjort en lämplig handlingsplan för att nå målet.
Nu har jag efter fyra månaders sjukdom och under den tiden mestadels varit sängliggandes kommit i en fysisk form som jag inte var beredd på. Jag orkar numer med vardagen och det är jag oerhört tacksam för. Jag orkar leka med min dotter, fixa med hemmet och sedan årsskiftet testar jag att jobba heltid igen. Det som det finns väldigt lite utrymme för är träning. Det jag däremot har märkt är att det går bra att promenera ibland, typ 30 min rask takt. Dock går det inte att göra varje dag.
Jag får ta det lite mer som det kommer, hushålla med mina resurser och göra det som jag mår bra av.
Effekter av att träna med infektion och/eller träningsuppehåll
I samband med att jag insjuknade i den höga febern som inte ville ge med sig hade jag troligtvis en pågående infektion, jag tränade åtta högintensiva träningspass på två dagar och dessutom var jag oavsett pågående infektion eller inte, inte i närheten av att vara i den fysiska form efter graviditeten att göra den typen av träning.
Nu under hösten har jag lärt mig viktiga läxor som jag bara förstod på en teoretisk nivå. Typ att man inte ska träna med infektion i kroppen och att man ska träna på den nivån man befinner sig. jag har börjat höra i min närhet fler och fler som "drabbas" av liknande saker.
Igår satt jag och pratade med en kollega som i 15- årsåldern pressades att orientera i skolan för att inte få sänkt betyg. Resultat? Vaknade med halva kroppen förlamad dagen efter och hon fick sitta i rullstol sex månader. Läkarna kopplade aldrig ihop de två och kunde inte hitta något fel på henne.
I veckan lade en instruktörskollega ut ett inlägg på Facebook där hon frågade om det var någon annan som hade haft erfarenhet av feber i samband med att de tränat för hårt? Skrämmande många av hennes kontakter inkl mig själv svarar att de upplevt just det i samband med återgång till träning efter graviditet.
På tex Flashback finns trådar om människor som varit med om samma sak. Konstiga saker som händer med kroppen när de pressar sig lite hårdare än vanligt, i samband med infektion och återgång från träningsuppehåll.
Hur vanligt är det här egentligen? Finns det någon kunskap hos vår läkarkår? Hur ofta kommer det in människor till sjukvården med oförklarliga symptom som skulle kunna gå och härleda till för hård träning i samband med infektion och/eller träningsuppehåll?
Min lärdom är att aaaaaldrig mer träna med infektion i kroppen! Och lova mig själv att bara göra det som min kropp är tränad till/redo för att göra.
Dvs sluta använda min mentala kapacitet att pressa min stackars kropp när det inte är livsnödvändigt.
Hoppas du också vill vara snäll mot dig!
