mamarama

Locka ut en liten dotter ur lägenheten är lika krångligt som att ta på sig en lite för liten baddräkt när den är blöt.

"Älskling, ska vi gå och titta på hajar eller hästar?"

"HAJAR!!!"

"Okej då behöver vi klä på oss blöja, byxor, tröja..."

Lilla dottern rusar iväg skrikandes "hajar!"

Jag finner lilla dottern i hallen naken som hon föddes i full färd att ta på sig stövlarna. Ska man gå ut behöver man ju skor, eller hur?

"Det kan vara bra att ta på blöjan och byxorna innan du tar på stövlarna"

Lilla dottern tittar på mig, tar av sig stövlarna och springer iväg och leker med en bil. Men vi kom ut tillslut!

"Ska vi gå till vagnen och åka till hajarna nu?"

"Gunga!"

Okej gunga lite först då...

"Kana!"

Och lite rutschkana...

"Pippi"

Och in i sportaffären på torget som har en papegoja...

Nu så! Upp på spårvagnen och in till stan... Men... Plånboken? Va f....

Ut på nästa hållplats, gå tillbaka 10 min, dottern somnar i vagnen...

Nu sitter jag i solen på Rosencafeet i Trädgårdsföteningen med en kaffe. Det är också rätt skönt. :)

http://instagram.com/p/YuTcyRMG0Q/

I går morse åkte jag ner till Malmö för att vara med på min goda väns möhippa. Dagen bjöd på många härliga minnen. Ett axplock:

• Det mest effektiva sättet att vinna en tävling är att ha fotobevis i sin telefon. Speciellt när det kommer till att skjuta in bollar i Super Mariosvampar.

• Nya dansmoves så som Shakira, Beyonce och favoriten Kalle.

• 150 hemgjorda sushibitar på 10 hungriga tjejer med tillhörande wasabirus i bihålorna. 5 bitar blev över.

• I Will survive på karaoke gjorde 70% av deltagarna hes av ansträngning.

Tack Malmö för en trevlig helg!

Sitter på Centralstationen i Göteborg och noterar att det är två skärmar vid tavlorna med ankomst- och avgångtider som räknar ner.

http://instagram.com/p/YmEVVvsG9k/

Vad är det vi räknar ner till? Vad händer om knappt fyra dygn? Det är nästan så att jag får ställa mig där 1 maj kl 02.00 och se vad som händer. Någon som vill vara med? :)

När vi sätter upp tydliga mål och målbilder om hur vi önskar ha det i framtiden skapas en känsla av drivkraft, mening och energi. Vi ser hinder som kommer i vår väg som en möjlighet att utvecklas. Vi lever i målbilden och berusas av den.

Men hur var det nu med att leva i NUET? Om vi skapar målbilder och härliga drömmar om framtiden, är det inte ännu ett sätt att fly från det ögonblick som finns här och nu?

I buddhismen menar man att i grunden består den mänskliga existensen i lidande. Lidande i detta fallet av vår åldrande kropp som i grunden är rätt rastlös och sinnet som söker konstant underhållning. Men det finns i grunden av existensen en buddhanatur, ett lugn, en harmoni, en blå himmel bakom alla grå moln. Det går att uppleva den blå himlen, men det kräver tålamod och träning.

I detta fallet handlar det om att våga vara i det som är, utan att värdera och utan att förändra. Acceptera och ge plats. Tids nog ser man molnen och tar dom inte på så stort allvar. Kanske till och med kan uppleva det som ses som lidande som något humoristiskt.

Frågan är om jag vågar sitta kvar i båten och uppleva lidandet och krama om det? Kanske är det trots allt lite lättare att drömma sig bort och planera för sommarens semester?

Ikväll insåg jag att det inte är långt kvar tills att min 19 mån gamla dotter flyttar hemifrån.

Hon bestämde själv när det var dags för pyjamas, välling, beordrade mig att läsa 10 böcker och sen kom hon på att det var rätt trist att sova. Så upp igen och strosa runt i lägenheten. Jag gav upp vid kl 20.30 i mina försök att "natta" henne.

Kl 21.00 tog hon sin napp och gosedjur och gick in och la sig i sängen. Två minuter senare hade hon somnat. Allt medan jag läste tidningen i köket.

Hur lång tid dröjer det innan hon låter mig sova på morgonen och kommer in kl 9 med frukost på sängen? :)

Jag har många gånger sedan i aug 2012 trott att jag varit helt frisk. Jag inser nu att jag tillfrisknat och återhämtat mig i minst 100 olika faser sedan jag blev feberfri i början på november.

Förra fredagen fick jag ett nytt kvitto på tillfrisknande och mer energi. Första gången på hela tiden som jag upplevde att rörelse (i detta fallet en promenad från jobbet) gav mer energi än det tog! Vilken känsla!

Igår vågade jag mig tillbaka till träningscentret och testa en liten runda på motionscykel igen. 15 min lugnt tempo. Kroppen sände lite signaler till mig när jag närmade mig 136 i puls (styrfart i vanliga fall). Jag saktade ner och låg på puls runt 131. Det kändes behagligt och bra. Lite yoga på det och jag kände för att fira kroppens läkande kraft.

Jag är just nu så glad och lycklig att jag nästan spricker. Tro mig att det är svårt att ta det lugnt då! Jag vill ju inget hellre än att snöra på mig löpardojjorna och ta mig runt fantastiska MILEN i Skatås.

Idag nöjde jag mig att gå till och från jobbet totalt 24 min. :)

Jösses vilka veckor jag haft. Det har blåst på jobbet och med barnomsorgen. Nu verkar det som lugnet infunnit sig igen.