mamarama

Jag hade en väldigt positiv graviditet. Jag var glad, lugn, harmonisk, mådde inte så mycket illa, fick sova på nätterna, kunde röra på mig in till det sista. Så här i efterhand förstår jag att det berodde till 50% tur och 50% val jag gjorde.

Maten
Rent hormoniellt kan man må pyton när man är gravid. Speciellt i början. Jag mådde också lite småskumt. Jag försökte äta det som kroppen var sugen på. Det blev endast frukt till frukost de första 3 månaderna, annars mådde jag illa. Värst var det när jag försökte äta naturell yoghurt. Ju längre tiden gick desto mer saker kunde jag äta. Dessutom tog jag alltid min vitamintablett på morgonen så lilla bäbisen skulle må bra.

Till lunch brukade jag äta sushi i början. Tack och lov hade livsmedelsverket (www.slv.se) ändrat sina rekommendationer kring rå fisk, så det var helt okej att äta lite lax utan att oroa sig. Så länge det var rå fisk som luktade hav. Framförallt var ja mest sugen på fräscha och fettsnåla maträtter med mycket grönsaker.

Under en period blev jag helt besatt av soppor. Så ett par veckor var det soppor i alla dess former som åts till middag.

Jag var extremt hungrig hela tiden. Jag behövde äta var 3:e timme för att hålla ordning på hungern. Därför var det bra att ha lite mellanmål i kylskåpet på jobbet. Fruktyoghurt funkade på eftermiddagen, keso, knäckebröd, frukt, avocado och nötter.

Helt plötsligt var jag inte så sugen på kaffe. Så jag började dricka mer te. Men den inbitna kaffedrickaren i mig kunde inte låta bli den härliga kaffeapparaten på jobbet som maler färskt kaffe, så en kopp om dagen fick det bli. Jag drack ingen alkohol alls förutom vid ett tillfälle då jag utan att vara medveten om det drack en "alkoholfri" öl på krogen och i efterhand insåg att den visst det innehöll alkohol 0,5% för att vara mer exakt. Självklart hade jag ganksa mycket ångest när jag såg det, men barnmorskan lugnade mig med att en liten skadar nog inte fostret.

Träningen
Under graviditeten kunde jag hålla mig aktiv hela vägen. Jag simmade ett par längder bara ett par dagar innan förlossningen. Jag ljuger dock om jag säger att det inte var utan motstånd. Jag hade hjälp av en Personlig Tränare hela vägen som jag träffade en gång/vecka. Han hjälpe mig upp ur graviditetsträsket flera gånger. När jag hade varit inaktiv ett par dagar ville kroppen bara gå och lägga sig. Det var oerhört svårt att motivera mig själv. Därför var det helt avgörande att ha en bokad tid som jag var tvungen att gå till för då mådde jag mycket bättre efteråt

Sömnen/vilan
Jag sov bäst på rygg, trots att jag läst att det inte var bra för fostret med syretillförsel mm. När jag låg på sidan fick jag ont i fogarna, men bullade jag upp ordentligt mellan knäna kunde det funka en stund. Jag var oerhört lycklig lottad som sov gott och inte stördes så mycket på nätterna av den lilla. Dessutom var jag duktig på att sova på dagen närsomhelst jag fick tillfälle; i vilostolen på jobbet under lunchpaus, på spårvagnen till och från jobbet, på eftermiddagen när jag kom hem osv.