mamarama

Jag älskar renskav, älgskav... Alla skav utan skoskav. :) Till lunch idag passade jag på att njuta ordentligt med detta fånigt enkla recept.

Recept för 2 pers

Svampig älgskav
240 g älgskav
1 burk Arla gourmet crème fraîche- karljohann, timjan och citron

Fräs älgskav i smör eller olja, blanda i crème fraîche. Klart och så gott! Servera med kokt potatis och rårörda lingon.

Råkostsallad
1 squash
3 morötter
1.5 dl sesamfrön
1 skvätt pressad citron
1 skvätt rapsolja

Riv squash och morötter. Blanda i sesam, citron och olja efter smak. Ev salt och peppar.

Smaklig måltid!

(Jag hade en riktigt smaskig bild som jag tänkte lägga upp, men det funkade inte av någon anledning.)

"Our external enemies could be our enemies today but our friends tomorrow"

- HH Dalai Lama

Är att...

- känna smaken och doften av saftiga amerikanska fullkornspannkakor med lönnsirap till frukost.

- solen värmer upp kroppen och de nyinköpta knallröda stövlarna klafsar i gyttjan under en skogspromenad

- att möta en härlig släkting för lunch och njuta av närvaron av henne

- att lägga mig i soffan när jag är trött och tillåta mig själv att släppa taget

Det finns en gång och endast en gång då det är riktigt negativt att ha ett positivt sinnelag och livsglädje- när man är sjuk och skadad.

Nu tänker jag inte på den positiva effekt det har som att man tillfrisknar snabbare. Eller kanske att man inte upplever sjukdom-eller skadeperioden mer psykiskt påfrestande än när man är frisk och hel. Kanske till och med att man även i ett tillstånd av fysisk nedsatthet kan uppleva livsglädje.

Det är ofta (inte alltid) riktigt dåligt att vara positiv och vara levnadsglad vid sjukdom och skador då man:

- är i kontakt med vården och myndigheter för de tar en inte på allvar om man inte låter som man lider.
Vid flera tillfällen har sköterskor vid akutmottagningar velat skicka hem mig när jag varit uppenbart allvarligt skadad, med argumentet "ja det kan ju vara ett blåmärke, det går över på ett par dagar". Jag har (med ett leende på läpparna) stannat kvar fast besluten att träffa läkare och får beskedet att något ben är av.

- när man är i kontakt med människor som inte riktigt känner en och de tolkar ens positiva sinnelag och livsglädje som en metod att förneka allvaret kring sjukdom-eller skadetillståndet.
Jag har noterat att flera personer upplever det som mycket märkligt att jag inte lider mer, oroar mig mer och tycker livet är tyngre än vanligt när jag ligger hemma och är sjuk eller är skadad. "Förstår jag inte allvaret?"

Att ha ett positivt sinnelag och vara glad i livet är något jag väljer och tränar på för det är mycket mer givande för mig och min omgivning oavsett yttre omständigheter. Varför välja lidande då du har möjlighet att välja lycka?

Är att...

få vakna av sig själv efter en god natts sömn.

känna skummet och det ljumna vattnet strila mellan fingrarna när jag i långsamma cirklar för diskborsten över en hal porslinstallrik.

notera lövklädda grenar svaja i höstens ankommande färger.

smaka morgonkaffets bittra styrka skölja över tungan.

se livliga barn yra runt som små virvelvindar på dagiset nedanför köksfönstret.

höra små välkända vardagsljud resa mellan väggarna i lägenhetshuset där jag bor.

Jag satt och skrev ett långt inlägg om mina tankar om att bara vara...

När jag skrev sista meningen dog telefonen (skriver från den).

Jag stoppade i telefonen i laddaren.

Texten var borta.

Hur vältränad är jag i att bara vara (till skillnad i att vilja prestera och se resultat) och inte bli frustrerad och skrika på telefonen?

Jag skrattar gott åt komiken i att min "smarta" text försvinner när jag skriver ett inlägg om att inte prestera.

Haha :)

Min moster skickade ett kort till mig idag där det stod "att säga nej till andra innebär att säga JA till dig själv".

De här veckorna då jag varit sjuk har det varit helt nödvändigt vid ett par tillfällen att säga nej. Det har varit olika saker som att ställa in kvällsfika med nära vän eller ifrågasätta läkare om vad jag bör eller inte bör göra. I en tid då hälsan är bräcklig lär jag mig hur viktigt det är att ta hand om min kropp, mitt själsliga välmående och hur viktig kontakten är med de vänner som tycker om mig för den jag är (motsats till det jag kan prestera). Det är viktigt att ta hand om resurserna!

Det finns tydligen forskning som visar att människan blir mer genuint lycklig av att ge än att få/ta hörde jag på en föreläsning. Föreläsaren tog exemplet caffe latte på ett café. Det finns forskning som visar att lyckonivån är högre längre om du går in och köper en caffe latte och ger bort den till någon, än om du dricker upp den själv.

Jag känner igen mig i detta. Att göra något för någon annan utan att förvänta mig något tillbaka (inte helt enkelt) ger en känsla av djup tillfredsställelse hos mig. Det är också en av anledningarna till varför det är svårt att säga nej. Att vara duktig kan vara en annan. Men utan egen ork är det omöjligt att vara där för någon annan.

Under ett coachningsseminarie sa föreläsaren "du kan aldrig ge något du inte har". Jag har försökt komma ihåg det. Det gör att jag också förstår att säga "JA till mig" är helt nödvändigt för att finna balans, för att ha resurser att må bra och finnas där för andra och ibland innebär det att jag "säger nej till andra".

På kvällen när jag kom hem från utbildningen i GRIT fick jag feber. Nu har det gått snart sju veckor och febern har kommit och gått, låg feber, superhög feber, ingen feber och så låg feber igen. De har inte hittat någon anledning än, men det gör mig inte så mycket. En läkare jag träffade förra veckan sa att sjukvården är väldigt duktiga på att hitta allvarliga sjukdomar och de lite mer diffusa är man inte så bra på att förklara. Jag konstaterar att kroppen och sinnet har varit i obalans och tiden jag varit hemma hittills har gett mig mycket tid för reflektion.

De stora funderingarna som poppat upp hittills är "konsten att säga nej" och "att bara vara". Jag har drivits i många år av duktighetssyndrom och prestationstankar. Det blir tydligt för mig nu.

En god vän till mig säger "det heter human beings inte human doings". Vad är det som gör att det är så svårt att bara vara?

Idag har jag fått feber igen efter 9 dagar feberfrihet. Tydligen behöver jag mer tid att reflektera.