mamarama

Idag har jag vaknat irriterad, jagad och oerhört spänd. Såna här dagar är det ju lätt att läcka över irritationen på människor runt omkring.

Jag ska se om jag kan acceptera känslan som den är. Helst vill jag ju bara banka näven i något lagom hårt, men det gör ju bara ont.

För att citera en klok person i min närhet: Om jag inte kan hjälpa andra, ska jag i alla fall försöka att inte skada.

Skada kan man ju göra med både tanke, ord och handling. Så jag gör ett försök att vara lite tystare och passiv än vanligt. Någon gång går det ju över av sig självt.