Negativa effekter av att ha ett positivt sinnelag
Det finns en gång och endast en gång då det är riktigt negativt att ha ett positivt sinnelag och livsglädje- när man är sjuk och skadad.
Nu tänker jag inte på den positiva effekt det har som att man tillfrisknar snabbare. Eller kanske att man inte upplever sjukdom-eller skadeperioden mer psykiskt påfrestande än när man är frisk och hel. Kanske till och med att man även i ett tillstånd av fysisk nedsatthet kan uppleva livsglädje.
Det är ofta (inte alltid) riktigt dåligt att vara positiv och vara levnadsglad vid sjukdom och skador då man:
- är i kontakt med vården och myndigheter för de tar en inte på allvar om man inte låter som man lider.
Vid flera tillfällen har sköterskor vid akutmottagningar velat skicka hem mig när jag varit uppenbart allvarligt skadad, med argumentet "ja det kan ju vara ett blåmärke, det går över på ett par dagar". Jag har (med ett leende på läpparna) stannat kvar fast besluten att träffa läkare och får beskedet att något ben är av.
- när man är i kontakt med människor som inte riktigt känner en och de tolkar ens positiva sinnelag och livsglädje som en metod att förneka allvaret kring sjukdom-eller skadetillståndet.
Jag har noterat att flera personer upplever det som mycket märkligt att jag inte lider mer, oroar mig mer och tycker livet är tyngre än vanligt när jag ligger hemma och är sjuk eller är skadad. "Förstår jag inte allvaret?"
Att ha ett positivt sinnelag och vara glad i livet är något jag väljer och tränar på för det är mycket mer givande för mig och min omgivning oavsett yttre omständigheter. Varför välja lidande då du har möjlighet att välja lycka?
