Säga nej är också att säga ja
Min moster skickade ett kort till mig idag där det stod "att säga nej till andra innebär att säga JA till dig själv".
De här veckorna då jag varit sjuk har det varit helt nödvändigt vid ett par tillfällen att säga nej. Det har varit olika saker som att ställa in kvällsfika med nära vän eller ifrågasätta läkare om vad jag bör eller inte bör göra. I en tid då hälsan är bräcklig lär jag mig hur viktigt det är att ta hand om min kropp, mitt själsliga välmående och hur viktig kontakten är med de vänner som tycker om mig för den jag är (motsats till det jag kan prestera). Det är viktigt att ta hand om resurserna!
Det finns tydligen forskning som visar att människan blir mer genuint lycklig av att ge än att få/ta hörde jag på en föreläsning. Föreläsaren tog exemplet caffe latte på ett café. Det finns forskning som visar att lyckonivån är högre längre om du går in och köper en caffe latte och ger bort den till någon, än om du dricker upp den själv.
Jag känner igen mig i detta. Att göra något för någon annan utan att förvänta mig något tillbaka (inte helt enkelt) ger en känsla av djup tillfredsställelse hos mig. Det är också en av anledningarna till varför det är svårt att säga nej. Att vara duktig kan vara en annan. Men utan egen ork är det omöjligt att vara där för någon annan.
Under ett coachningsseminarie sa föreläsaren "du kan aldrig ge något du inte har". Jag har försökt komma ihåg det. Det gör att jag också förstår att säga "JA till mig" är helt nödvändigt för att finna balans, för att ha resurser att må bra och finnas där för andra och ibland innebär det att jag "säger nej till andra".
