mamarama

När vi sätter upp tydliga mål och målbilder om hur vi önskar ha det i framtiden skapas en känsla av drivkraft, mening och energi. Vi ser hinder som kommer i vår väg som en möjlighet att utvecklas. Vi lever i målbilden och berusas av den.

Men hur var det nu med att leva i NUET? Om vi skapar målbilder och härliga drömmar om framtiden, är det inte ännu ett sätt att fly från det ögonblick som finns här och nu?

I buddhismen menar man att i grunden består den mänskliga existensen i lidande. Lidande i detta fallet av vår åldrande kropp som i grunden är rätt rastlös och sinnet som söker konstant underhållning. Men det finns i grunden av existensen en buddhanatur, ett lugn, en harmoni, en blå himmel bakom alla grå moln. Det går att uppleva den blå himlen, men det kräver tålamod och träning.

I detta fallet handlar det om att våga vara i det som är, utan att värdera och utan att förändra. Acceptera och ge plats. Tids nog ser man molnen och tar dom inte på så stort allvar. Kanske till och med kan uppleva det som ses som lidande som något humoristiskt.

Frågan är om jag vågar sitta kvar i båten och uppleva lidandet och krama om det? Kanske är det trots allt lite lättare att drömma sig bort och planera för sommarens semester?