mamarama

Igår kväll bestämde vi oss för att det var dags på riktigt. Det har varit dags länge, men två saknade skruvar har satt stopp för planerna att få ihop lilla dotterns växasäng. Ojoj så stor man är när man inte sover i spjälsäng längre.

Det var den värsta natten på länge! Lilla dottern sov sött som hon brukade, men jag låg halvvaken hela natten och bara väntade på att hon skulle kasta sig handlöst ner på golvet i en dubbel salto med extra tvist (eller vad det nu kan heta).

Kl 02.11

"Gnäll, ledset barngråt"
Mamman flyger upp ur sängen med hemska bilder för ögonen.
"F-N jag visste att de skulle gå åt skogen!"
Lilla dottern sitter sovandes i sängen och letar efter nappen och favviskatten. I med nappen och hon somnar om direkt.

Kl 04.31

"Brak!"
Vaknar med andan i halsen.
"Hon har trillat ur!" Säger jag på samma inandetag.
Inget skrik.
"Tidningen" säger mannen och vänder på sig.
Jag lovar att det lät som MINST 13 kg!

Kl 5.45

 

Lilla dottern tycker att vi sovit klart.

Kl 14.00

 

Jag håller på att svimma av trötthet, så jag smiter iväg 15 min och lägger mig i massagestolen på jobbet.

Kl 15.00

 

Äter överblivna makaroner från lunchen och en näve påskgodis och jag är redo att gå och hämta lilla dottern.

Kl 20.00

 

En trött mamma summerar dagen med en kopp te och är mycket bestämd att ingen dotter kommer trilla ur sängen inatt.