mamarama

Och så kom tillfället då jag spontant tog mig en jogg...

Jag har frusit så jag skakat idag. Jag var hungrig och köpte hamburgare till lunch med övertygelsen att jag snabbt skulle bli varm. Det är ju trots allt snabbmat.

Vid lunchbordet förde jag huttrandes burgaren till munnen och en kollega utbrast: du är blå om händerna! Jag tittade på dom och konstaterade att jag såg död ut. Maten hjälpte inte alls.

Ut och rör på dig, uppmanade min kollega som är läkare. Jag tittade ut och var inte speciellt sugen på att placera min nerkylda kropp i minusgrader och hård blåst. Nåväl, det kan ju knappast bli värre...

Jag drog på mig mössan och stack ut. Jag ville börja gråta, men rörde mig framåt med starka steg. Efter ett tag insåg jag att jag skulle behöva öka farten för att inte frysa till is. Så blev det att jag småjoggade en liten sväng för första gången på mycket länge. Ett snabbt varv runt Nordstan och sen in i värmen igen.

Det funkade! Värmen kom tillbaka! Nu behöver jag bara bredda rundan något,så kan jag springa Götebergsvarvet när jag minst anar det!