Vad är min motivation bakom?
Under mina år som elitidrottare drevs jag mycket av känslan "jag ska minsann visa dom", att jag var duktig och dög. "Dom" var allt i från tränare, sponsorer, klubbkompisar, vänner, media och mina motståndare. Människor som trodde på mig och människor som ville att jag skulle misslyckas i en härlig blandning.
Idag driver inte detta mig längre. Om jag tävlar eller springer lopp gör jag det för att det är en utmaning, för att jag gillar kicken av att pressa mig till det yttersta och för att se vart mina mentala och fysiska gränser ligger. Jag bryr mig inte lika mycket om resultatet, fast tävlingsmänniska som jag är gillar jag ju självklart att vinna.
Nu som nybliven mamma har jag helt andra utmaningar som möter mig. Nu handlar det om att komma iväg och träna alls. Hur få ihop det med mat till min dotter, sömn och en kropp som inte beter sig som den brukar? Jag har satt upp mål för mig själv för detta året. Idag är inte mina mål blodigt allvar som det var en gång i tiden. Målen sätter jag upp för att motivera mig för att göra det jag mår bra av och tycker är kul, men som kanske inte blir av om jag inte anmäler mig till ett lopp till exempel.
Jag har bland annat som mål att springa Midnattsloppet i augusti (10 km). Hade jag gjort det idag hade troligtvis kroppen gått sönder. Min motivation bakom att springa Midnattsloppet är att komma i sådan form att jag kan springa 10 km i Skatås i sommar. Jag fullständigt älskar att springa den svängen en tidig sommarkväll. Det är lite lagom kuperat, bra underlag, frisk luft och vacker natur. Jag känner mig själv och sätter jag inte upp ett mål som innebär att "tävla" så gör jag inte jobbet. Därför är målet Midnattsloppet i sig ett medel för att nå målet att komma igång och springa längre sträckor igen.
Varför tränar jag? funderade jag på häromdagen när jag var ute och promenerade. Jag älskar att vara i rörelse. Jag tycker om att använda min kropp i lek. Jag tycker om att utmana mig själv både fysiskt och mentalt (det hänger ihop). Jag gillar att bredda min komfortzon så den blir större och större och därgenom känna mig bekväm i kroppen och sinnet även när det utifrån sett ser riktigt obekvämt ut. Dessutom är fysisk aktivitet ett utmärkt sätt att umgås. Mycket roligare än att titta på tv. =)
Dagens rörelse
*Rask promenad i Mölndal och Safjället med vän och våra döttrar 90 min
Idag driver inte detta mig längre. Om jag tävlar eller springer lopp gör jag det för att det är en utmaning, för att jag gillar kicken av att pressa mig till det yttersta och för att se vart mina mentala och fysiska gränser ligger. Jag bryr mig inte lika mycket om resultatet, fast tävlingsmänniska som jag är gillar jag ju självklart att vinna.
Nu som nybliven mamma har jag helt andra utmaningar som möter mig. Nu handlar det om att komma iväg och träna alls. Hur få ihop det med mat till min dotter, sömn och en kropp som inte beter sig som den brukar? Jag har satt upp mål för mig själv för detta året. Idag är inte mina mål blodigt allvar som det var en gång i tiden. Målen sätter jag upp för att motivera mig för att göra det jag mår bra av och tycker är kul, men som kanske inte blir av om jag inte anmäler mig till ett lopp till exempel.
Jag har bland annat som mål att springa Midnattsloppet i augusti (10 km). Hade jag gjort det idag hade troligtvis kroppen gått sönder. Min motivation bakom att springa Midnattsloppet är att komma i sådan form att jag kan springa 10 km i Skatås i sommar. Jag fullständigt älskar att springa den svängen en tidig sommarkväll. Det är lite lagom kuperat, bra underlag, frisk luft och vacker natur. Jag känner mig själv och sätter jag inte upp ett mål som innebär att "tävla" så gör jag inte jobbet. Därför är målet Midnattsloppet i sig ett medel för att nå målet att komma igång och springa längre sträckor igen.
Varför tränar jag? funderade jag på häromdagen när jag var ute och promenerade. Jag älskar att vara i rörelse. Jag tycker om att använda min kropp i lek. Jag tycker om att utmana mig själv både fysiskt och mentalt (det hänger ihop). Jag gillar att bredda min komfortzon så den blir större och större och därgenom känna mig bekväm i kroppen och sinnet även när det utifrån sett ser riktigt obekvämt ut. Dessutom är fysisk aktivitet ett utmärkt sätt att umgås. Mycket roligare än att titta på tv. =)
Dagens rörelse
*Rask promenad i Mölndal och Safjället med vän och våra döttrar 90 min
Kommentarer
Trackback
