mamarama

Idag lämnade jag och min man in vår dotter på MiniSats för att träna en liten stund tillsammans. Vi tänkte se hur det funkade. Efter en halvtimme kom personalen ut med min lilla dotter högröd i ansiktet och gallskrikandes. "Vi kunde inte trösta henne" sa killen. Det visade sig att min dotter var akut superhungrig och jag kunde ge henne lite mat. "Tror du mamma kan gå ut och testa att träna lite till?" frågade en tjej i personalen till min dotter när hon ätit och var lugn och glad igen. Med en lätt obehaglig känsla i magen gick jag ut igen och det tog bara 10 min innan jag gick tillbaka för att titta till henne. "Hon var påväg att börja gråta igen, men nu verkar hon glad" sa tjejen i personalen med en glad dotter i knäet.

Jag tittade på min dotter där hon satt i någon annans knä och det högg till i magen. Jag gick och bytte om och avbröt träningen för dagen. Naturen är finurlig när det kommer till att mamma ska ta hand om sitt barn. Skuldkänslor att man gjort något orätt mot sitt barn har alla mammor känt på, men för mig var det första gången idag. Tack och lov finns inget tillstånd som varar för evigt. Min reflektion är att det bara är en episod av många framöver...

Dagens rörelse
* Uppvärmning 5 min rodd (1004 m), testade på längdskidsstakningsapparat 1  min + 20 min styrka/balans

* Promenad 15+10 min från en vän-busshållplatsen-busshållplatsen-hem

Reflektion: Att ha en dotter gör att jag blir bättre och bättre att ta saker och ting som de kommer.