Det viktigaste är inte att bli färdig
Jag sitter i köket. Min dotter har somnat, jag har kokat en kopp te och försöker slutföra ett syprojekt jag påbörjat. Jag har inte sytt på länge därför tänkte jag att om jag börjar med att sy om ett par mjukisbyxor så de sitter lite skönare och syr på muddar i benen så är det nog ett lagom komma-igång projekt.
Alla som någon gång sytt ihop något vet att det aldrig är så lätt som man först tänkte sig. Sprättaren blir snabbt ens bästa vän och fiende. Jag insåg snabbt att det inte bara var att "sy in byxorna lite" då jag i lördags kväll lyckades jag av misstag sy in byxorna såg ut som ridbyxor. Efter ett par försök till såg de ganska bra ut. Och igår skulle jag sy på mudd i midjan. Jag fick inte riktigt med allt tyg så jag fick sy lite utstickande tyg för hand. Innan jag gick och la mig för natten insåg jag att den mudd jag tänkte sy på ena benet blev alldeles för bred, så det var bara att sätta igång att sprätta.
Nu sitter jag här, mudden från igår är insydd och sitter äntligen (med syinstruktioner från min mor syveteranen) snyggt på benet. Jag skulle precis avsluta den andra mudden och kände hur "nu är jag äntligen klar"- lättnaden började sprida sig i kroppen när jag insåg att jag sytt på den åt fel håll... Fram med sprättaren...
Jag försöker nu komma ihåg att det viktiga är inte att bli färdig utan att njuta av det medan jag gör det. Även sprätta ingår i att sy kläder.
Dagens rörelse
* Rask promenad Linné-Krokslätt 70 min
