Lyckan är ett russin
Min lilla dotter älskar russin. På morgonen när vi går upp brukar hon när hungern slå på småspringa till köket och ställa sig under skåpet som innehåller de små skatterna. "Dussi" deklarerar hon tydligt och pekar med sitt lilla finger mot skåpet. Ibland när mamman är extra generös får lilla dottern krångla ner sin lilla hand i burken. Jag blir alltid lika förvånad över hur många russin som kan fångas i en hand stor som ett Mariekex.
Vid frukosten idag satt lilla dottern och åt filmjölk. Hon pekade på müslipåsen och ville uppenbart ha lite i tallriken. Mamman strödde på lite müsli. Dottern slevade i sig den och begärde mer. Vid andra påfyllningen hände det oväntade.
"Dussi!" tjöt lilla dottern av glädje. Ett litet segt russin hade lyckosamt följt med ner i tallriken till dotterns förtjusning. Hon petade upp russinet mellan pekfinger och tumme och smaskade högljutt.
Av någon konstig anledning var det bara vissa ingredienser som var intressant i müslin efter det...
