mamarama

Lärare kan man möta på i många sammanhang; i skolan när man växer upp, en andlig vän, en förebild eller inom idrotten.

Jag har i nuläget ett par personer i min närhet som jag i hjärtat ser som mina lärare. Det är personer som utmanar mig och mitt sätt att vara. Det är lätt att växla ihop lärare med någon som är snäll mot mig, men det handlar inte om att vara snäll eller dum. Det handlar just om att vidga mina vyer. Därmed kan också den person som till synes irriterar mig mest också vara min allra värdefullaste lärare. Det är tydligt att en sån person kan lära mig mycket om mig själv.

Det jag tycker är spännande är att läraren ofta ser något hos mig som jag inte ser själv, så vågar jag ha tillit till min lärare kommer jag också lära mig läxan. Det är annars lätt att den går mig förbi.

Min yogalärare tyckte gott att jag kunde fortsätta på samma svårighetsgrad ett halvår till, så tydligen har jag en del kvar att lära där också. :)

Ikväll var jag på yoga och kände att jag kunde ta till mig ett par instruktioner jag inte förstått tidigare. Helt plötsligt kändes ställningarna mer stabila och mindre slitsamma. Muskler som tidigare sagt ifrån i vissa ställningar kände jag inte ens av.

Asana är sanskrit för stadig och bekväm ställning. Jag känner för varje kurstillfälle att ställningarna blir mer och mer så.

I slutet sa läraren "det kan vara olika anledningar till att du inte kommer rätt i en position. Det kan vara styrkan i en muskel, eller smidigheten. Ibland kan det vara tekniken eller att man inte är mogen att ta till sig tekniken"